Hur jag hamnade i det kalla Sverige!
Jo, som kanske alla ni som läser denna blogg, visste säker att jag är tillsammans men en svenskman.
Det var en gång för länge sedan. En grupp ungdomar kom till Manila, Filippinerna från Thailand. Dem kom för att åka jordenrunt som planerat.
Jag och mina syskon med deras barn och barnbarn och min älskade Mamma, som är 86 år. Bilden visar 4:e generation!!!
En skojsätt att träffa någon som man hade inte tänkt sig att dem kan bli tillsammans förevig. *fnissar----
IAF, jag var då en studerande på ett av Manila's bästa universitet Philippine Wome'ns University. Hmmm..en lång berättelse så att förkorta saken, vi träffade en januari månad 1987.
Det var ganska kul att tänka tiden när vi träffades och man kan inte blunda den fantastiska åren.
Dem fantastiska åren är inte bara dans på rosor. När man är invandrare så måste man vänja sig med allting. Man måste tänkta positivt på alla sätt och vis. Jag började från noll..inga kompisar, inga släktingar, inget språk och inget jobb. Det var lite läskigt, verkligen!!!
Jag kände ensam men för att jag träffar folk, gick jag och anmälde till en svenskkurs, sedan till SFI. Jag kan prata engelska, obehindrat och detta kom långt. I Filippinerna var jag en turistnäringsutbildad och en av dem duktigaste i hela universititet. Häftig! Fick ett job på en gång som städerska på Strand Hotel. Jag struntade i vilket jobb som helst, min tanke var att jag måste komma in i det svenskasamhälle och systemet.
Coolt!!! hade jobbat runt på alla stora och fina hotell i Stockholm, från städerska, husfru, receptionist och till sist konferensvärdinna. Träffade alla stora kändisar, just name it, i got ém!!!
19 år har gått och är fortfarande tillsammans. Gemensamma kompisar hade gift sig flera gånger, men vi är fortfarande förälskade. KONSTIG va? med tanke på att vår kultur är helt skilda... §:-))
Efter 3 år tillsammans hade vi fått en liten flicka, Carla Marie Elizabeth "Lizah" som alla kallar henne för. En förtjusande lilla flicka som är så snäll på alla sätt.
Nu jobbar jag på en av Sveriges största bank. SE? livet är ett speleri. Man måste offra allting och efter det hela jobbiga år väntar ett ljus i andra sidan av tunneln.
Livet leker just nu och har precis köpt en liten villa i Älsvjö. Snart flyttar det stora lasset!
Så, häng med mitt livresa...
Det var en gång för länge sedan. En grupp ungdomar kom till Manila, Filippinerna från Thailand. Dem kom för att åka jordenrunt som planerat.
Jag och mina syskon med deras barn och barnbarn och min älskade Mamma, som är 86 år. Bilden visar 4:e generation!!!
En skojsätt att träffa någon som man hade inte tänkt sig att dem kan bli tillsammans förevig. *fnissar----
IAF, jag var då en studerande på ett av Manila's bästa universitet Philippine Wome'ns University. Hmmm..en lång berättelse så att förkorta saken, vi träffade en januari månad 1987.
Det var ganska kul att tänka tiden när vi träffades och man kan inte blunda den fantastiska åren.
Dem fantastiska åren är inte bara dans på rosor. När man är invandrare så måste man vänja sig med allting. Man måste tänkta positivt på alla sätt och vis. Jag började från noll..inga kompisar, inga släktingar, inget språk och inget jobb. Det var lite läskigt, verkligen!!!
Jag kände ensam men för att jag träffar folk, gick jag och anmälde till en svenskkurs, sedan till SFI. Jag kan prata engelska, obehindrat och detta kom långt. I Filippinerna var jag en turistnäringsutbildad och en av dem duktigaste i hela universititet. Häftig! Fick ett job på en gång som städerska på Strand Hotel. Jag struntade i vilket jobb som helst, min tanke var att jag måste komma in i det svenskasamhälle och systemet.
Coolt!!! hade jobbat runt på alla stora och fina hotell i Stockholm, från städerska, husfru, receptionist och till sist konferensvärdinna. Träffade alla stora kändisar, just name it, i got ém!!!
19 år har gått och är fortfarande tillsammans. Gemensamma kompisar hade gift sig flera gånger, men vi är fortfarande förälskade. KONSTIG va? med tanke på att vår kultur är helt skilda... §:-))
Efter 3 år tillsammans hade vi fått en liten flicka, Carla Marie Elizabeth "Lizah" som alla kallar henne för. En förtjusande lilla flicka som är så snäll på alla sätt.
En förtjusande ansikte med en sån finbladning. Hon är verkligen fin och duktig lilla flicka på alla möjliga sätt.
En förtjusande ung och mycket snäll kille har vi också. Kevin är så duktig ungkarl som man inte tror på. Verkligen! Han är vår lille kille som blev karl, jobbar som kock på O´Leary's Arlanda. 2007 blev han Året's Bästa Medarbetare och vann en bil. Jag tackar min familj som uppfostrade Kj speciell min pappa. "Dad! tack för allt och du alltid finns"
Nu jobbar jag på en av Sveriges största bank. SE? livet är ett speleri. Man måste offra allting och efter det hela jobbiga år väntar ett ljus i andra sidan av tunneln.
Livet leker just nu och har precis köpt en liten villa i Älsvjö. Snart flyttar det stora lasset!
Så, häng med mitt livresa...
Kommentarer
Trackback
